Lunchsällskap från andra sidan?
Som jag skrev tidigare i veckan så förlorade skolan en av skolans vakmästare på lovet. Vaktmästaren dog i en tragisk olycka utomlands på jullovet.
I matsalen på skolan, så finns det bord intill ut/ingången till matsalen och kapprummet. Vid de borden satt alltid vaktmästaren med en annan vaktmästare på skolan. Och vaktmästarkollegan sitter även vid bordet nu. Idag så satt jag, Kristina och Gabbe vid det bordet. För de borden några få meter bort som vi brukar sitta vid var upptagna. Så vi satte oss vid ”vaktmästar”bordet. Där även vaktmästarens kollega satt.
När klockan var runt 12.15 så precis samtidigt så ryser och huttrar jag. Gabbe & Kristina till av att det plötsligt blir kallt. Vi känner alla tre att det inte var en vanlig kyla som drog förbi . Alla tre tänkte: ” ”Nu kommer vaktmästaren” Jag och Kristina har känt varann i flera år och vet hur vi känner och tänker. Så jag frågar henne, ”du tänker på samma sak som jag va?” Och hon svarade att hon tänkte på samma sak. Gabbe såg också fundersam ut och frågade vad vi pratade om. Eftersom vaktmästarens kollega satt vid vårt bord. Så viskade jag till han att jag ville fråga han en sak. Så jag drog bort han en bit från bordet. Och sa att jag och Kristina trodde att vi kände av vår vaktmästares ande/själ. I samma ögonblick jag sa det, utbrister Gabbe att han trodde samma som oss att det var vaktmästaren som spökade. Vi går tillbaka till bordet igen, känner fortfararande att det är kallt. Gabbe satt bredvid mig och Kristina mittemot oss. Helt plötsligt så ser jag och Kristina hur någon bredvid Gabbe, lyfter upp en arm för att stoppa mat i munnen. Efter en sekund så är armen borta igen. Armen var det enda vi såg. Vi viskar till Gabbe vad vi såg, att vi trodde att det var vaktmästaren som åt.
Nämnde att vi kände av kylan vid 12.15 och det var runt den tiden vaktmästaren kom till matsalen då han levde. Så man undrar kom vår vaktmästare och höll oss sällskap och åt?
